Unga kvinnor är utsatta – men på ett annat sätt
När vi pratar om unga i arbetslivet hör jag ofta samma sak, oavsett bransch:
“De vill inte jobba.”
“De klarar inte att ta i.”
“De är så känsliga.”
Det irriterar mig. Inte för att arbetslivet är enkelt utan för att bilden är för enkel. I likhet med unga män är unga kvinnor en utsatt grupp i arbetslivet. Men riskerna ser annorlunda ut.
Enligt Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning är unga kvinnor (16–29 år) den grupp som är mest utsatt för hot, våld, kränkande särbehandling och sexuella trakasserier på jobbet.
Exempel från statistiken:
- var tredje ung kvinna har arbetat ensam i otrygga eller hotfulla situationer
- var fjärde har utsatts för hot eller våld det senaste året
- var tionde har utsatts för sexuella trakasserier från kunder, patienter eller elever
Det här är inte marginella problem.
Det är strukturella arbetsmiljörisker.
Ensamarbete, lågt inflytande och höga arbetsbelastning
Många unga kvinnor arbetar i yrken där:
- ensamarbete är vanligt
- bemanningen är låg
- pauser är svåra att ta
- kränkande beteenden normaliseras
Det gäller till exempel inom vård, omsorg, skola, handel, hotell och restaurang, branscher där många får sin första kontakt med arbetslivet.
När man dessutom har låg möjlighet att påverka sin arbetssituation, hög arbetsbelastning och begränsat stöd blir risken för ohälsa stor.
Att då få höra att man är “lat” eller “inte vill jobba” är inte bara felaktigt.
Det är respektlöst.
Det handlar inte om ovilja – utan om arbetsvillkoren
Många unga kvinnor bär:
- ett stort ansvar tidigt
- emotionellt krävande arbetsuppgifter
- ett ständigt behov av att vara tillmötesgående
- otrygga situationer som de förväntas hantera själva
Samtidigt visar Arbetsmiljöverkets statistik att 54 procent av unga kvinnor inte tror att de kan arbeta till pensionsåldern i sina nuvarande yrken.
Det borde oroa oss mer än generationsdebatter.
Sexuella trakasserier är ett arbetsmiljöproblem
Rapporter om sexuella trakasserier visar att unga kvinnor särskilt ofta utsätts av personer utanför den egna organisationen: kunder, patienter, brukare eller elever.
Det gör frågan extra komplex:
- Vem bär ansvaret?
- Vilket stöd får den utsatta?
- Hur tydliga är rutinerna?
Att “stå ut” eller “inte ta åt sig” är inte en lösning.
Det är ett svek från organisationen.
När vi slutar förenkla ser vi en annan verklighet
Precis som med unga män blir det fel när vi förenklar.
Unga kvinnor är inte svaga, de är ofta hårt belastade, utsatta och samtidigt mycket ansvarstagande.
När vi ger dem:
- rimliga förutsättningar
- en trygg introduktion
- fungerande bemanning
- tydliga rutiner mot kränkningar
… då ser vi något helt annat än den bild som ofta målas upp.
Arbetsmiljö för unga är ett vuxenansvar
Unga kvinnor ska inte behöva bli härdade för att klara arbetslivet.
De ska kunna utvecklas, må bra och stanna kvar.
Jag önskar att vi:
- slutar prata nedlåtande
- börjar titta på strukturer
- tar arbetsmiljörisker på allvar, även de som inte alltid syns
Vill du arbeta mer systematiskt med detta?
Arbetsmiljörisker för unga kvinnor handlar sällan om enskilda incidenter.
De handlar om struktur: introduktion, bemanning, stöd och tydliga rutiner.
Det går att göra stor skillnad ofta med ganska små förändringar i hur arbetet organiseras.
Vill du diskutera hur det ser ut i din organisation delar jag gärna hur vi arbetar med detta i utbildningar och praktiskt arbetsmiljöarbete.
Vill du ha en checklista?
Jag har också tagit fram en checklista för organisationer som vill arbeta mer systematiskt med arbetsmiljö för unga kvinnor.
Hör gärna av dig så delar jag den.