När jag visar statistik på arbetsplatsolyckor under våra utbildningar blir det ofta tyst i rummet. Kurvorna talar sitt tydliga språk: män under 25 år är kraftigt överrepresenterade i arbetsolyckor. Det som ofta kommer därefter är kommentarer som: “Unga män är riskbenägna.” eller “Jag minns hur jag själv var i den åldern.” Och visst, det finns en del sanning i det, men det är långt ifrån hela bilden.
Se statistiken på sidan 25.
När statistiken blir personlig
När dessa kommentarer kommer märker jag något annat, de unga männen i rummet sjunker ofta ihop lite, som om de har hört det förr, men bakom statistiken finns unga människor som:
- kommer direkt från skolans värld
- saknar erfarenhet av arbetslivets risker
- är stolta över sitt jobb
- vill visa att de duger
Att göra det i miljöer med farliga maskiner, fordon och komplexa arbetsmoment är ingen enkel uppgift, särskilt inte utan tillräcklig introduktion.
Det är inte mod – det är utsatthet
Forskning och statistik visar att unga män löper särskilt stor risk att skadas i arbete med maskiner och fordon. Fingerskador, klämskador och amputationer är återkommande konsekvenser, ofta livslånga. Det som sällan sägs högt är detta: många av dessa olyckor sker när unga får ta ansvar innan de fått förutsättningar.
Instruktioner finns på papper, men i praktiken hinns de inte alltid med. Handledningen blir kort, tempot högt och förväntningarna stora. Det är inte riskbenägenhet, det är exponering utan skydd.
Hjärnan är inte färdig – och det är inte en förolämpning
Vi vet idag att hjärnan, särskilt pannloben som styr impulskontroll, konsekvenstänkande och planering, inte är fullt utvecklad förrän runt 25 års ålder. Det handlar inte om intelligens, det handlar om biologi. Att då placera unga människor i miljöer med tunga maskiner, roterande verktyg och snabba fordon utan tillräcklig introduktion, träning och uppföljning är att ta en medveten risk.
”Det får man tåla” – nej, det får man inte
Jag har sett för många unga killar med:
- avkapade fingertoppar
- förstörda händer
- liv som förändrats på sekunder
Jag blir både ledsen och arg när detta normaliseras. När man pratar om det som något som ”hör till”. Det gör det inte.
Ansvaret ligger inte hos den som är ny
Arbetsmiljöverket är tydliga: unga arbetstagare behöver särskild introduktion, handledning och riskbedömning. Arbetsgivaren har ansvaret, inte den unge som vill göra rätt. Att förebygga olyckor bland unga män handlar om:
- tid för introduktion
- verklig handledning, inte bara genomgång
- anpassade arbetsuppgifter
- vuxna som vågar säga stopp
Det är ett vuxenansvar. Punkt.
Vi kan bättre – och vi vet hur
När unga får rätt förutsättningar:
- växer tryggheten
- minskar olyckorna
- stärks yrkesstoltheten
De vill lära sig.
De vill göra rätt.
De behöver oss.
Vill du arbeta mer strukturerat med introduktion, handledning och säkerhet för unga i riskfyllda miljöer?
Jag delar gärna hur vi arbetar med detta i utbildning och praktiskt arbetsmiljöarbete.